Nya Tider...

Nu för tiden gäller det att vara uppdaterad. Det är i varje fall vad min kompis, och kamratbloggare Victor brukar säga. Och är man inte uppdaterad så är man en nolla, säger han.

Jag tog han på orden och kysste en Turkisk böneutropare på munnen och fick, tja, det senast möjliga.
-Gris sjukan.
Har 38.5 Graders feber och hosta.. Inte alls kul. Jag ljög om turken för er skull, inte om sjukan. Det är sant.

Nåväl, en sjuk vecka i Turkiet är avklarad, kan liknas med filmen baksmällan ungefär. Konstiga smärtor på morgonen när man vaknar sår och blod från benen. Fast som tur var så va ingen borta....

Min mamma brukar alltid säga till mig; Det man inte vet, har man inte ont av.. Så resonerade jag i Turkiet
Att det sedan finns kameror som är fruktansvärt duktiga på att föreviga FEL tillfällen är en annan femma.
En kvinna har nämligen förtäljt för mig att hon innehar en kamera som hon påstår innehåller bilder då jag, i egen hög person dansat naken på en bardisk, vilket inte är okej. I Sverige iaf. Tur att jag var i Turkiet.
Där nere fanns fan ingen ångest, där gled allt förbi med en klackspark och en öl, inga som helst problem med varken nakenhet, smärta eller andra dumheter.
Men nu är jag på Svensk mark. Alkoholmätaren står nästan på noll och verkligheten börjar krypa in genom mina öron för att sedan snabbt erövra mitt ångestcenter i hjärnan och producera ångestmedel. Det centrat brukar ju vanligtvis vara överbelastat här hemma, så det känns inte alls bra.

Det finns faktiskt inte så mycket mer att berätta om Turkiet och resan. Ölen smakade bra, spriten likaså och flickorna var trevliga.

Jo en sak kan jag berätta för er få som läser vad jag skriver här. Sista dagen innan vi skulle hem, gick vi runt i bar överkropp, Jag, Robin och Patrik och kollade på prylar i affärerna. Precis likadant som vi gjort de flesta dagarna. MEN denna dag verkade inte vara en vanlig dag i Turkiet. Det var en söndag. Det känndes som att besöka Afrika med vitt skinn på tidigt 30-tal, alla glodde på oss. Inte en jävel som man skulle kunna gissa var ifrån norden fanns innom synhåll. Inte en jävel med blåa ögon ens.
Och så börjar det, en Turk snodde Patriks keps och försökte få med han in i hans butik, men Patrik ville inte detta utan försökte ta tillbaka kepsen från mannen me de mörka ögonen. Jag följde efter Patrik med ett par meters avstånd, så plötsligt hände det, mannen i affären bredvid drog in mig i hans affär. Patrik hade i detta skede lyckats komma loss från mannen med de onda ögonen och följde nu mig, och Robin tätt därefter.
In i en ny turkbutik fastän vi inte ville. Denna man hade också svarta ögon, om jag får uttrycka mig, villket jag får, då detta är MIN blogg så hade han mycket onda och otrevliga ögon som ej är att föredra då man vill ha kunder. I varje fall, Turken med de onda ögonen ville sälja Björn Borg kalsonger av modell FAKE-håller-tio-minuter till mig, men det ville inte jag, så vi vände på klacken och skulle gå igen. Det ville mannen med de onda ögonen också. Han greppade tag om sin kvast (utan någon borste på) och började (likt den onde trollkarlen Grindelwald i Harry Potter) svinga inne i butiken, pekade kvasten på mig och sa någon fruktansvärd arabisk trollformel till mig, tätt följt av fuck you och nåt mer på turkiska som troligen betydde stick åt helvete. Först trode jag att han skojade med mig, men snabbt insåg jag att så var inte fallet, och stack åt helvete för att rädda mig. Jag har ju trotts allt lovat mamma att komma hem levande, och vem vill dö av en städkvast?

När vi patrullerade vidare så insåg vi att något inte var rätt, alla glodde på oss, med samma onda ögon som mannen tidigare (dock utan kvastar). Varför gjorde de detta? och vart försvann alla med samma hudfärg som oss? De var ju där precis innan denna incident. Får man inte gå utan tröja i Turkiet på Söndagar? eller? Jag gör inte om det i varje fall...

Nu mina damer och herrar vet ni sanningen om Turkarna. Fruktansvärda trollkarlar hela bunten. Onda ögon och förklädda trollspön

Nu skall jag gå till sängs, kanske läsa om den ekolgiska ekorren som fick en cykelhjälm. Sov gott!

Fortsätter på detta inlägg imorgon och publicerar nån bild:)

Du vill knulla. Men det går inte.

Efter mycket övervägande och tankar så har jag slutligen gjort klart för mig själv att jag måste skaffa ett "Gay locker 3000" och hänga i skärpet. Även Fikus detektor 3.6 finns på inköpslistan.
Det funkar inte längre. Jag måste utstråla någon energi som bögar drar sig till. De vill ha mig, knulla med mig. MEN DET GÅR INTE.

Finns det typ inte någon apparat, liknande fartkamera varnare, fast Homotrans varnare som man kan köpa?

"Bög 20 meter framför, vänligen välj annan väg eller vänd på lämpligt ställe"

Men varför just jag? Finns det någon nationell bögförening med styrelse osv, där de tar beslut en gång per år vem de skall följa efter och trakassera? Isf så är jag högst på den lista. Fy fan!

Och precis nu när jag börjat jobba på ny båt, allt är frid och fröjd. MEN DET GÅR INTE. Ny båt = Ny stalkande bög.

Sen är det en annan grej som stör mig något enormt. När man blir bög, eller kommer ur garderoben, får man en annan röst då?
Kan de inte bara sluta vara så jävla bög. Prata normalt, så att dem smälter in i samhället. Så att vi normala slipper veta vilka som är bögar och inte. Och vad de gör med sina pojkvänner (som förövrigt brukar hete Ralph, Sixten eller Sylväster) när lampan släcks...

Usch och fy. Det är budget att vara bög!

Jag ställer mig Frågan.

Jag ställer mig frågan.
Varför lyssnar folk så mycket mer frekvent på den nu mera döda sångaren Michel Jackson?
Räcker att sitta och kolla på sin msn lista ett kort tag innan man upptäcker folk som dånar Jackson i sina lurar.
Visst, han kan vara bra, men innan han dog så var det fan inte många som lyssnade på snubben.

Samma fenomen sker när konstnärer dör, det är först då man blir uppmärksammad och känd. Varför?.
Nu sitter jag inte och skriver att Jackson inte var känd innan han dog, för det var han ju. Men det var inte lika många som lyssnade på han då som nu.

Konstigt tycker jag.

Hare

Jag börjar detta inlägg med att skriva lite om ett av Sveriges vanligaste däggdjur, nämligen haren.
Många har säkert ställt sig frågan, varför är harar så rädda? Ingen vet nog säkert. Vi tar det förgivet. Oftast hinner vi inte upptäcka haren innan han sprungit iväg till ett snår i närheten för att ligga och trycka i ett par timmar och garantera sin säkerhet..

Ni kanske tror att jag nu skulle komma med en bra teori om varför harar är rädda. Så är tyvärr inte fallet, jag har ännu mer obesvarade frågor kring haren och dess nervösa liv.

Varför dör inte haren i hjärtattack så fort den ser en människa?

Jag tror vi kan dra en gemensam slutsats kring harens beteénde. Fruktansvärt svaga nerver. Starkt hjärta.
Denna fakta har jag baserat på harar från Kållered, som ju bor lite "offside" och inte bör vara så fruktansvärt rädda, kan man tycka.

Nu ställer jag mig frågan; Varför finns det harar som bor inne i själva stan? HUR FAN ÖVERLEVER DEM?
Tänk bara;
-Shit jag ser en människa där borta, måste gömma mig. FAN det finns ingen buske. jag är på avényn..
Vart tar haren vägen där han kan få lugn och ro?
Det måste vara något som driver hararna till att bosätta sig inne i Göteborg. Blir de kanske mobbade av lanthararna, eller vet de inte hur man tar sig ur stan?

Även om vi nu ej kan få ett konkret svar på varför harar är så rädda, eller varför de väljer att bosätta sig i centrala stan. Så kan vi dra slutsatsen att det ÄR ett helvete att vara hare, inte en lugn sekund. Ingen vila. För ser man en människa eller liknande så blir det till att lägga benen på ryggen och löpa ett par kilometer och trycka i en lämplig buske i väntan på nästa människa, då man får springa ett par kilometer igen och upprepa samma procedur igen.

Fundera gärna och skriv en kommentar om eran teori, så vi kan få ett slut på denna fråga.

Gick och tänkte...

Gick och tänkte över min nya taktik inför midsommar. Förra året gick det inget vidare. Drack och drack och drack, sedan somnade lite, vände ut och in på magsäcken, för att sedan återgå till min sömn igen.
När jag vaknade nästa morgon låg det två pojkar bredvid mig, vilket inte alla gånger kan tyckas vara så trevligt.
Men i år har jag en helt ny fräsch taktik att följa.

Jag skall dricka dricka dricka, somna en stund, vända på magsäcken och somna igen. Kan tyckas lik förra årets taktik (som inte alls var någon taktik, bara naturbegåvning), bara det att jag tänker vakna upp bredvid två stycken flickor istället! Mycket trevligare för alla inblandade.